Hjärnkontoret är på tok tankefylld, sån jäkla filosof man kan vara. Går mig själv på nerverna ibland då jag blir frustrerad av alla nojjiga tankar och känslor om allt och inget. Vill ha min pojke hos mig, krama och pussa på honom. Hatar att vara ensam då alla tankar och känslor dyker upp, man får tid att känna efter för mycket. Och jag saknar min syster Christina så det nästan gör ont. Sjukt så mycket känslor som bubblar runt just nu, behöver en kram. Nu babblar jag, alldeles för mycket men har så svårt att komma fram till punkt när man låter känslorna tala. Får tåss. Om jag bara kunde träna av mig alla känslor och tankar nu men vågar inte gå ensam i mörkret till gymmet nu, men klockan är mitt i natten och jag bör deckat för länge sen. Ska i vilket fall kötta järnet på gymmet imorgon. Måste tvinga mig till sömns nu, godnatt och ta hand om er där ute. Puss på er.