Jag har tänkt fram och tillbaka lite angående bloggen. Jag har sagt gång efter varannan att jag ska göra bloggen mer personlig, så personlig så det bara går. Visa mitt riktiga jag, vem jag är under ytan. Jag vet att jag på senaste tiden har valt att blogga om allt som anses vara ytligt som mode, skönhet, mitt modellande, musiken och återigen mode och inspiration och träning. Även om jag har gjort en blogg som är till för mig, till för att dela med mig om vem jag är under ytan så vågar jag inte riktigt öppna upp mig för mycket (vilket kan vara bra i många fall) men det är ju samtidigt det som var syftet med att skapa en egen blogg. Att välja göra sig offentlig via en blogg har både sina för och nackdelar, men alla nackdelar har tagit all space i mitt hjärnkontor och valt att skjuta bort uppdateringar om vem jag egentligen är under masken, känslor och åsikter. Massa spekulationer omkring detta. Men jag har nu valt att åtminstone öppna upp mig mer, göra det personligt. Om vem jag är, tankar, känslor och åsikter. Och verkligen utnyttja min väl språkliga svenska. Har inte dragit mig till nytta av min svenska ordentligt förut eftersom jag vet att jag har svårt att formulera mig när det kommer till att tala ut om sina känslor, tankar och åsikter. Orden räcker aldrig till hur mycket jag än skriver och vill förmedla, så alla ord blir bara en rörig gryta i skallen som vill ut på en och samma gång. Jag fick väldigt högt betyg i Svenska under min gymnasievistelse, vilket jag vet är ett bra sätt för mig att tänka mig för innan jag väljer att publicera vissa inlägg. Finns vissa inlägg jag idag ångrar att jag publicerade just på grund av min lilla tendens att inte tänka mig för vad jag skriver i mellan åt (inte för jag skulle få för mig att kränka folk själv, det är inte alls min stil att vara elak mot folk. Jag är mer godhjärtad än vad vissa människor tror). Det jag menar är att jag glömmer bort att verkligen förklara och formulera mig ordentligt, allt blir bara rörigt och svårt att uppfatta korrekt. Oavsett vilket så har mina icke efteränkta inlägg därefter missuppfattats av vissa läsare, då man får uppslängt i ansiktet att man är både det ena och det andra, kränkt mig och dessvärre hotat mig då jag valt att bara ignorera allt och svälja allt. Jag vet inte riktigt om jag kan se det som mitt eget fel att vissa kränkt mig eftersom jag inte tänkt mig för innan jag publicerat vissa inlägg (dessa inlägg handlar oftast om starka åsikter inom de ytliga ämnena, vilket jag har en förmåga att dra upp ganska ofta just på grund av brinnande intresse) men samtidigt kan jag inte ta hur mycket skit som helst som egentligen från början är något andra valt att missuppfatta. Vad jag nu menar är att folk uppfattat mig helt snett, folk tror att jag tror att jag är perfekt, eftertraktad, stört, bäst och vackrast för att jag modellar väldigt mycket och har brinnande intresse för sång och musik. Men det är trots allt precis som vilket intresse som helst, bara att jag brinner för intressen som idag anses vara "omöjliga" och den där förbannade jantelagen ska blandas in i bilden. Jag har fått tagit ganska mycket skit, mer än vad folk kan ana men jag är faktist inte mer än en människa, precis som alla andra. Vi gör misstag, därför vill jag nu dra nytta och utnyttja min godtalande svenska så jag kan tänka ett steg längre innan jag publicerar vissa inlägg som handlar om ytliga ämnen och min ytliga intressen, som väldigt lätt missuppfattas i andras tycke. Det är trots allt en blogg, där både missuppfattas och tolkas det olika från person till person. Så nu till själva syftet med detta långa inlägg, jag kommer nu köra väldigt personliga inlägg vilket kanske kan vara ganska känsligt eller upprörande för vissa. Så är du en känslig person, så avråder jag dig att läsa för jag kommer nu dela med mig mer om vem jag är som person, min uppväxt och hur dåliga perioder påverkat mig till att forma mig till den person jag är idag, under det där ständiga leendet och den där tjejen som "tror" att hon är "bäst i världen". Som sagt, mina ytliga intressen som egentligen inte är ytligt för mig eftersom det blivit "terapi" för mig att hitta tillbaka till mig själv sen tuffa perioder i mitt liv har missuppfattats hos andra och därpå blir både kränkt och hotad på min egen blogg. Jag vill att ni ska lära känna mig mer under masken för fördomar är en av de få saker som jag bokstavligen hatar. Hoppas jag inte gjorde er allt förvirrad med detta inlägg, jag gjorde trots allt mitt bästa för att ni ska haja vad jag menar. Tack på förhand och sköt om er så länge. Puss och kram.





Bjuder på två bilder där jag visar mitt riktiga jag, inget poserande hit eller dit. This is me!