I brist på något annat tänkte jag blogga lite snabbt om min träning och viktnedgången, som nu börjar ta sig rejält. Efter flera turer fram och tillbaka från sjukhus fick jag i all kämp ta tag i träningen då jag inte vågade eller fick träna pga av två operationer på två månader cirka. Men i all min lycka fann jag mig tillbaka till träningen efter dessa turer och operationer på sjukhus. Det har gått snabbare med viktnedgången än förväntat och jag märker av en stor skillnad sen tidigare. Tappat nästan 6 kilo och blivit mycket mindre och tightare om höft, midja och lår. Även brösten (hel lycklig tjej) har blivit mindre då det är på tiden att köpa mindre bh. Anledningen till att jag känner mig lycklig för brösten är mindre är att jag oftast haft komplex över mina bröst då de varit gigantiska i MINA ÖGON, kännt mig klumpig, stor och ihop tryckt. Men nu när de är någon aning mindre känner jag mig smidigare, tightare, mindre och allmänt vältränad. What a feeling. Har dessutom börjat få detta mellanrum mellan låren/benen som vi tjejer så strävar efter (oftast). Rumpan har fått sig ett rejält lyft och är mycket kantigare över axlarna och även de kärlekshandtagen är på väg att försvinna. Så en del kilo lättare med rikare på fasta muskler jämfört med förut. Har ett mål som jag strävar efter så tänker inte träna ihjäl mig för er som må tro det, jag tränar för att jag mår bra av det, blir pigg, glad, tycker det är roligt att träna och sist men inte minst älskar den livsstilen. Jag är på god väg men har fortfarande en bit kvar, men jag kämpar inte bara med kroppen. Jag kämpar, springer och lyssnar på mitt hjärta när jag tränar. Mår betydligt bättre både fysiskt och psykiskt att få träna, så jag råder till er där ute som inte tränar. GE INTE UPP, DU KAN KLARA DET MEN DET GÄLLER ATT HA SJÄLVDISCIPLIN.